En gång i tiden – för två år sedan – brukade fröken köra pulsintervaller ibland. Coachen påstod att det var bra för fröken och då gjorde fröken det, foglig och lydig som hon är (någon gång då och då). Nu under de senaste åren har pulsintervaller varit det sista fröken kunnat tänka sig. Nej, rulla försiktigt har varit ledordet.

Svarta moln idag….

Men, de som läst några av frökens bloggar vet att det svängt, kroppen börjar funka igen. Mot den bakgrunden och att SMHI utlovat regn från klockan 10 cirka och resten av dagen, fattade fröken ett galet beslut klockan 8.00 i morse. Dags att testa pulsintervaller! Beslutet var frivilligt! Coachen till och med ruskade på huvudet när fröken gav sig ut och undrade om hon tittat på termometern (14 grader) och himlen (kolsvart).

Skölstavarvet brukade vara frökens intervallrunda, det blev det idag också. Det blev fem varv! Pulsen gick upp men fröken erkänner att hon hade problem att få till det! Märks att det var länge sedan sist. Tappade fokus, la i fel växel, blev störd av en sopbil (det skedde varv tre) och var allmänt klantig. Det känns dock lite lovande att pulsen sjunker snabbt efter varje intervall.

Till sist – hann hem före regnet! Så helt galen var fröken väl ändå inte?