Lite tveksam fröken innan start

Slutar tidigt på måndagar – solsken ute och en nyputsad cross – borde vara självklart att ge sig ut och trampa men det var ju vinden! Isande kall och dessutom kraftig vind lockade inte direkt en pipig fröken. Men, till slut tog hon sig i kragen och drog på sig alla kläder som behövs. För igår skrev hon ju att målet var minst ett cykelpass på crossen i veckan – för själens skull. Ibland önskar fröken att hon INTE envisades med att delge andra sådana saker. Det gör det så mycket svårare att strunta i utomhuspasset.

Vackert trots allt..

 

 

Väl ute inleddes rundan med RAK motvind. Det i kombination med grova däck höll på att knäcka fröken. Hon som efter Spanienvistelsen kände sig i relativt bra form fick ett brutalt uppvaknande – att cykla på cross med vinterdäck är tufft.

Blå himmel… De kalla vindarna går tyvärr inte att fotografera.

Efter cirka en timme på cykeln kom fröken ihåg vad som gör cykling i kyligt väder så besvärligt. Det var fyra grader (pluss) ute och i kombination med vinden kröp säkert temperaturen ned lite till. Det gjorde att frökens två akilleshälar blev isande kalla – rumpa och bröst. I övrigt höll fröken sig varm men dessa två områden är krisområden.

Ser i alla fall lite halvnöjd ut…

Fröken tror hon provat allt för klara krisområdena! Har bland annat haft ullunderstället under sportbh:n, extra yllemammelucker utanpå cykelbyxorna och sedan vindbyxor utanpå, har sökt med ljus och lykta efter en sportbh i merinoull i storlek 75F/G omöjligt uppdrag. Men, är det någon som har ytterligare något tips så kom igen.

Premiären är genomförd och efter en riktigt varm dusch känns det bra! Blir nog inte den enda turen.