Coachen drog snällt samtidigt som han tjatade

Alla vet att det är tufft att cykla i en lång backe som lutar 10%. Men, att det skulle vara lika svårt att öka sin rehabsträcka med ”bara” 10% hade väl ingen anat, i alla fall inte fröken.

Underbar vårkänsla ute denna lördag i Uppsala som gjort för att rehabcykla. Coachen hängde med på första delen av passet och tjatade konstant ”Lätta växlar fröken”. Och för att muntra upp fröken lite hojtade han också….  ”Perfekt kadensträning fröken” Fröken löd och cyklade hela rundan på lilla klingan, så hittills har fröken följt instruktionerna för rehab som hon fått.

Fröken minen och flätor… Allt är som vanligt

Sedan var det den andra instruktionen som coachens fysioterapeut till son har gett fröken: INTE ÖKA MER ÄN 10%.

Förra rehabpasset på hemmaplan, var exakt 20 km. Det borde innebära att detta pass, enligt coachens son, borde vara 22 km. Hur kan det då komma sig att fröken kom hem med 26,9 km? Hm…. obegripligt! Ännu mer obegripligt är att fröken gärna fortsatt att trampa men inte riktigt vågade, med tanke på risken att få skäll. Kan meddela att den lusten att fortsätta trampa inte finns om fröken råkar hamna i en backe som lutar mer än 10%. Nej, då är tanken kliv AV!

Ja var går gränsen.

Frökens cykeljacka, som hon hade idag, har ett lämpligt budskap för en rehabcyklist: Where is the limit? Ja, i frökens fall kommer svaret snabbt, dvs i natt eller i morgon bitti vet hon om ryggen gillade det här eller ej! Frökens hjärna gillade det i alla fall.