Har varit tyst från cykelfröken ett tag, tappade inspirationen. Men, nu börjar vårsolen lysa ute och snön och då blir fröken gladare och piggare igen. Har hållit i med träningen här hemma på trainern och även idag fick det bli trainer. Isande kalla nordanvindar ute fick inte fröken att längta ut trots sol.
Kom i mål
Frågade coachen vad han tyckte fröken skulle köra för pass. Han bestämde pass och la till att fröken skulle ta sin bästa tid som konkurrent. Dumt nog gick fröken med på detta. Glömde för någon tiondels sekund att frökens horn växer när hon kan se hur många sekunder hon drar ifrån sig själv.
Kolla in den galna blicken
Fy sjutton vad jobbigt det var att slå sig själv och varför nöjer fröken sig aldrig? En normal människa tycker väl att 30 sekunder är bra efter fem km och kan då nöja sig med det… Men, inte fröken. Hon fortsätter som en galning att jaga sekund efter sekund. Är mest nöjd med de 40 sekunder som togs i intervallerna uppför. Men det räckte inte för fröken hon pressade sig ytterligare lite på slutet och fick till en tid som var 1,45 bättre, sträcka 20,5 km.
Behöver fröken tala om att coachen var nöjd med sitt smarta upplägg?? Han tycker att det var bra att fröken fick en rejäl genomkörare.… Hm! Fröken själv känner att hon kommer att ha ansträngningshosta någon timme framöver.
Senaste kommentarer