Coachen övertalade mig i morse att vi skulle cykla till Odensala och spana in Smacktempot. Men, efter två mil frös både fröken och coachen i den isande kalla vinden. VAR ÄR VÄRMEN???

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fikapaus – bullen är god!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hit ska vi återvända

 

 

 

 

 

Coachen planerade om rundan lite och vi svängde in på en väg där vi inte cyklat på mycket länge. Helt plötsligt ser vi en skylt om gårdsbageri.

Vi svängde ned på den lilla grusvägen och efter drygt 100 meter låg  ”bageripärlan”. Supergoda bullar – både vaniljbullarna och kanelbullarna. Ja, vi fick en av varje och till det kaffe i lä mot en vägg. Hit kommer vi att återvända!

Sedan blev det JOBBIGT, massor av isande kall motvind. Inte alls kul!

Helt plötsligt i en uppförsbacke känner jag en hand i min rygg (hade som vanligt kommit efter coachen). Handen tillhör en Ride of Hope klädd cyklist (de är fyra stycken). Jag skriker ”fusk” och han verkar chockad…. Han kan ju inte veta att man inte får ”putta” fröken uppför. Försöker förklara det med snoren rinnande ur näsan. Ingen av mina bättre förklaringar…. Så om du som putta mig läser det här – sorry att jag skrek och inte var artig.

Vi kom i alla fall till slut tillbaka hem, efter drygt sex mil i den isande kylan. Tog mig två timmar under dubbla täcken att bli riktigt varm igen.