Ny taktik – Fråga coachen

Ser ju hyfsat glad ut…

Fröken avskyr att cykla själv i motvind. I motvind ska man ha en eller helst flera stora och starka cyklister framför sig som ska ta all vind. Idag var alternativet att stanna hemma om inte fröken, själv, tog sig an motvinden – suck!

Alternativet att stanna hemma var frestande, men är man medelålders och i klimakteriet kan man få vallningar. I natt viftade fröken säkert på täcket minst 10 gånger… det är ett tecken på att lite träning behövs. Cykling är nämligen inte ”bara” bra för frökens själ utan även för hennes klimakterievallningar. Och JA man får skriva om klimakteriet i en cykelblogg.

Bästa Calle utanför Carl von Linnes sommarstuga

I vanliga fall tar fröken i så att hon blir helt slut i motvinden och ändå går det pinsamt långsamt. Idag testade fröken en ny taktik…. Inspirerad av hur coachen säger att fröken ska angripa långa jobbiga stigningar i Spanien. Ha! Fröken lyssnar faktiskt på coachen även om han inte tror det.

Den nya taktiken för motvinden var följande:

• strunta i hastighetsmätare (det var jobbigt… strider mot hela frökens personlighet),
• hitta en vettig nivån på pulsen och så höll hon den farten utan tokryck med jämna mellanrum.

Resultatet blev att fröken kom hem med lite lägre snittfart på rundan än med sin vanliga taktik. Frökens genomsnittspuls har nog aldrig varit lägre på en egen blåsig runda och inte en enda gång kände fröken sig totalt slut.

Frågan är nu om det här är frökens nya sätt att cykla själv i blåst eller? Kanske ska fråga coachen.