NOG!

Promenadfröken

Nu får det vara NOG! Precis så kändes det när fröken tog sin morgonpromenad! Ja, du läste rätt cykelfröken promenerar, varje morgon minst 15 minuter för att få igång höft och rygg. Men, vad får det då vara NOG med?

Promenadfröken

Oj oj och åter oj…. Listan över vad fröken fått NOG av kan göras lång:

• Tålamod.… ska till sjukgymnasten idag IGEN och är säker på att hon säger TÅLAMOD.
• Blåsigt väder på lediga torsdagar – flaggorna stod rakt ut under morgonpromenaden. För blåsigt för en klen rygg att cykla i.
• Brist på nattsömn.… vem sjutton vill/orkar vakna runt fyra av en värkande rygg/höft varje dag.
  

  Även kyrkflaggan var rakt ut…idag

• Brist på cykling, inte nog med att fröken är gammal hon börjar få kondition som en 90-åring, och kilona smyger sig på.
• Kommentarer av karaktären: ”Du var ju mycket sämre i våras – tänk vad det gått framåt.” (ja, det har blivit bättre men det är fortfarande begränsande) ”Smärta härdar, du kommer att gå starkare ur det här.” (ha ha ha… så jäkla dumt sagt) ”Tur att du är sååååå positiv så att du orkar med det här.” (Vad sjutton vet folk om det? Självklart är fröken proffsigt positiv på arbetet och andra sociala sammanhang….men sedan då….) eller värst av alla kommentarer ”Du får väl sluta att cykla, förstår väl alla att det INTE kan var bra för ryggen” (Snacka om att vilja slå i spiken i frökens kista.)
• Coachen som just nu är i Spanien och cyklar – orättvist. Måste dock erkänna att han snällt bär kassar, fixar saker som fröken får ont av att göra.
  

  Ler trots brist på cykling

Som ni märker har fröken fortfarande humör…. Om än något ilsknare än vanligt. Undrar hur man kan bota det?

Vill avsluta med en fråga! Hur många av er där ute cyklar på kvällarna med lyse på racern? Och hur tycker ni att det funkar?