Så började en visa som fröken fick sjunga när hon på forntiden gick på kyrkans juniorer. Sången poppade upp i frökens huvud under dagens cykeltur med coachen och frökens hjärna gjorde om texten till följande:
”När det stormar, när det stormar runt omkring, coachen är stark när fröken är svag….”
Det var verkligen så… coachen trampade på som om det inte blåste något alls – framifrån, från ena sidan och från andra sidan. Fröken hittade ingen position bakom coachen som gav henne lä. Låg där bakom och svor över att coachen är för ”liten”. Om han – typ vägde 20 kilo till skulle han vara en mycket bättre vindfångare. Då hade han troligen inte behövt vänta in fröken med jämna mellanrum som han fick göra på dagens runda.
Han såg lika förvånad ut varje gång han vände sig om och fröken inte var så där en 10 – 30 meter bakom honom. Men, han var klok och höll TYST.
Senaste kommentarer