Allra sista dagen på året så når fröken årets cykelmål – 6500 km. Om man tänker till är det ganska så många kilometer. Och de har kostat svett och tårar, dock inget blodvite. Tack och lov att fröken slapp blodvite i år.
Cykelåret slutade som det började i Spanien. Ingen klart lysande sol men hyggliga 16 grader och coachen framför fröken. Ja, allt var som vanligt med andra ord. Fröken trampade på och coachen hade en del åsikter… även det som vanligt.
Fick ett fikastopp med en fantastisk Bocadillo con tortilla och coachen fick en öl (även det som vanligt).
Coachen stötte på en bekant spanjor som tog följe med oss ett tag, även det är vanligt att coachen stöter på bekanta.
Som ni märker var inte frökens ”målrunda” speciellt märkvärdig utan helt enkelt vanlig. Men, man ska inte underskatta det vanliga. Det är våra vanliga rundor och träningspass som gör att vi når våra mål.
Så i kväll vid 12-slaget så höj ert glas för det vanliga för utan det vanliga kommer vi inte långt. Och ju fler BRA vanliga rutiner man har ju bättre mår man, det är fröken ett levande bevis på.
Gott Slut på detta år… och nu är det dags att börja fundera på nästa års mål!
Senaste kommentarer