Så här såg det ut på småvägarna

Fröken har en cross! Har man en cross (CC) och grova däck kan man cykla på vintern – UTE. Det har fröken sett att andra gör. Sagt och gjort – coachen bytte till grova däck på CC och idag var det utomhuspremiär för fröken.

Dagens underlag

Det visade sig att svårigheterna började redan hemma! Vad sjutton skulle fröken sätta på sig? Noll grader ute och gråare än gråast. Hur mycket kläder kan det behövas?

Efter mycket velande blev det coachens flossade cykelbyxor, ylleunderställ på överkroppen och utanpå den en långärmad lite tjockare cykeljacka – gul för att fröken skulle synas i allt det gråa. På fötterna yllestrumpor, cykelskor och neoprenöverdrag. Givetvis en mössa under hjälmen, buff och tjocka cykelhandskar. Nu jäklar var fröken redo!

Trodde jag var välklädd

Lämnade staden och rena gator och hamnade på småvägar med  snö, lite is och grus. Nu slog frökens ”jag är rädd att vurpa gen” till och det bromsades mjukt i nedförsbackar med svängar. Kan väl erkänna – motvilligt – att fröken fegade. Coachen hade klagat om han hade varit med!

Det tog en mil och sedan var frökens lår kalla, en mil senare var de djupfrysta och innan fröken kom hem efter drygt tre mil var lår, rumpa, mage (ja det är sant) och bröst som IS. Fröken överdriver inte – det kan faktiskt coachen intyga. Så vad fasiken ska man ha på sig när man vintercyklar? För att inte komma hem som en jäkla iskub! Eller är det så att fröken inte är skapt för vintercykling?