Konvalescentcykling

Fröken sitter och väntar på gubbarna

Onsdag = cykling tillsammans med ”gubbarna” ,S och G. När de dök upp på vår träffpunkt började S med att förklara att han var konvalescent från en mycket kraftig förkylning. Det innebar, enligt honom, att fröken och G fick ta hand om allt dragande på rundan. Va! Han har varit förkyld! Inte råkat ut för någon dödlig sjukdom.

G började att dra och efter ett tag tog fröken över. Ja, ni läser rätt…. fröken drar på en gubbrunda. Hur galet är inte det? Fröken drar ALDRIG det är ju en grundregel.

Men, fröken tänkt inte låta S komma undan, utan vinkade efter ett tag fram honom så han fick ta över dragandet. Resten av rundan gick vi runt alla tre. Vilket fungerade bra – för det mesta utom när S blev lite för pigg.

Den så kallade konvalescenten…

Den så kallade konvalescenten – S – fick otroligt mycket tryck i benen in mot rondellen i Knivsta, när han låg först. I galen fart kastade han sig in i rondellen och  fröken som låg sist (av oss tre) fick tvärnita, för att inte bli påkörd av en vit bil. S ursäkt var ”jag hade så bra rull”. Hm…. S verkar blivit en lika aggressiv cyklist som coachen helt plötsligt. Hur sjutton gick det till?

Och här stod fröken och väntade

Fick ytterligare bevis för att S har coachenanlag (och det är INTE en komplimang om någon undrar) på vägen hem, efter fikat. Det var rödljus på vägen på grund av vägarbete, S kastar sig iväg – det blir orange och fröken får lov att stanna. Fick höra samma ursäkt igen ”jag hade så bra rull”. Hm … kan verkligen konvalescenter trycka på så där?

Dagens slutsats är efter 74 km att det är trevligt med fikarundor men att S börjar uppvisa oroväckande coachenanlag.