Här kommer han – slavdrivaren

Sista rundan i Spanien för den här gången blev dessutom årets första ”klättrarrunda”. Det blev tre stigningar, nästan 900 höjdmeter och 93 km.

Alla stigningar var gamla bekanta men vad hjälper det när frökens ben är ovana. Inte mycket!

I första stigningen, som är ganska lång och brant på sina ställen, blev fröken omkörd av en äldre herre på elcykel! Snacka om förnedrande! Han satt rak i ryggen, helt oberörd och trampade och fröken slet som en slav med svetten droppande på näsan. Coachen cyklade – givetvis – ikapp mannen med elcykeln och småpratade lite. Vilken normal person gör så?

Upp upp och upp

Fika skulle det bli innan det var dags för resterande två stigningar. Men, fröken fick inget fika. Vi hittade ingen bar som låg i solen. Det var bara att bita i det sura äpplet och fortsätta över nästa två berg, som avslutas med en härlig nedförskörning till en liten by. I den byn var det ny chans till fika.

Åter igen så hittades ingen bar i solen – hur svårt kan det vara att ha barer på RÄTT sida om gatan? Nu gav vi upp och körde hemåt!

Coachen har matat fröken med små kex, som han hade i bakfickan, under turen. Och utan dem hade troligen de två sista milen hem blivit ännu mer outhärdliga än de var nu. Är det verkligen lagligt att låta en medelålders cykelfröken cykla 93 km och 900 höjdmeter utan fikastopp?