Fröken fick en klassisk lärarförkylning som ett brev på ”posten” på julafton. När det blir lov blir lärare ofta sjuka – det är ett välkänt faktum. Och i år var det frökens tur, hoppas någon kollega slapp när fröken tog täten och drog, den här gången.
Mandelblom – målbilden
Har nu snorat och snörvlat i dagarna tre och börjar se en ljusning i horisonten…. helt enkelt dags att rulla vidare. Frågan är nu hur fröken ska rulla vidare?
Ja, rehaben fortsätter och fröken kan konstatera att värktabletterna inte behövs längre. Nej, nu är det frihjulning som gäller på den punkten. Inga värktabletter, det är lika härligt som en lång, lagom krokig utförskörning på en mil eller så….
Nu gäller det att lägga i rätt växel och inte köra för tungt för då finns risken att eländet återkommer. Problemet med fröken är att hon gillar att köra på tunga växlar, trampar ofta för tungt enligt coachen. Suck! Men, nu blir det väl till att inse att rehab bör ske lätt och försiktigt precis som när fröken trampar på lilla klingan på platten.
Så här ska det vara vecka 8
När det gäller cykling ute får det vänta till februari – fröken är ju solskenscyklist. Det får alltså bli en uppbyggnadsperiod fram till sportlovet, då fröken hoppas få cykla ute, smärtfri, i sol och spana på mandelblom. Vågar inte sätta upp några längdmål eller liknande, utan fröken nöjer sig med detta första cykelmål för 2019. ”Utomhuscykling vecka 8 i sol och utan smärta.” Håll med om att detta är ett moget och väl genomtänkt mål.
Senaste kommentarer