Äntligen var det dräglig temperatur i morse = CYKLING. Har faktiskt längtat!
Kollegan A hörde av sig och talade om att hon bjöd på fika om fröken cyklade förbi Dalby – A är husvakt!
Dalby är ett område som fröken brukar undvika – det går väldigt mycket upp och ned där. Och vägar som är upp och ned gillar inte fröken. Hon tappar farten och blir flåsig. Men, inför löftet om gratis fika var det väl bara att bita i det sura äpplet. (Fröken är ju trots allt ekonom.)
Tog en omväg dit (det skulle coachen gilla) och det kändes bra att trampa. Ringde fikanumret vid Dalby kyrka och A hämtade upp mig.
Tack för fikat!!!
Hem började åskmolnen torna upp sig så det blev en ganska rak väg hem.
Känslan var dock fortsatt bra i kroppen och fröken testade till och med att trycka på lite ibland i sin ensamhet.
När jag laddade ned rundan i datorn ser jag att det otroliga har hänt! Det som aldrig hänt när jag cyklat en längre runda själv – INGEN TOLVA. Vadå ingen tolva tänker ni nu, vad ”dillar” hon om? Jo, frökens Garmin är inställd så att jag får fram hur lång tid varje 5 kilometers sträcka tar. Brukar ALLTID ha någon eller några som är på över 12 minuter. Men, inte idag! Trots allt upp och ned i Dalby. Galet!
Senaste kommentarer