I väntan på S…

Hade sällskap på dagens generalrepetition inför lördagens Uppsalatrampet. Har gjort allt som dessa tre mil kan kräva under dagens runda;

  • Dragit i motvind – ja, S låg på rulle på fröken snacka om galet.
  • Legat på rulle – fast det kan fröken nästan i sömnen, så det behöver hon egentligen inte öva på.
  • Cyklat i bredd och pratat – viktig att kunna vara social på lördag. Fröken tror nog hon ska klara det.
  • Cyklat 44 km – då borde 30 kännas enkelt eller hur!?

Att träna på att fika är VIKTIGT

  • Fikat – det är depåstopp. Fröken räknar med att stanna och förhoppningsvis få några smarriga bullar, är det bara något nyttigt i depån blir fröken grymt besviken.
  • Cyklat i backe – dock inte slottsbacken. Det här är väl möjligen den punkten som fröken är lite illa ute på, fast man kan alltid klicka ur och upp. För coachen är inte med och skriker på fröken och inte lilla ettermyran heller. Fröken tror att Bettan, som ska cykla med fröken, är snäll och har fullt upp med att ta sig upp för backen själv.
  • Kollat att ankfoten är ok – det verkar den vara.

Flätorna funkade

Sammantaget gör det här fröken redo för lördag. Hoppas nu bara Bettan är redo också?!

Någon kanske undrar över sista punkten – ankfoten. Har fröken helt plötsligt fått ankfötter eller vad är det som händer?

Trots ankfot ser fröken fötter normala ut

Kan tala om att fröken i veckan fått lära sig att det finns en ankfot i hennes knä! Vet att det låter galet men så är det. En av skolans vårdlärare talade om det för fröken när hon om och frågade om sin ömma punkt på insidan av knät. Domen blev ”du har ont i ankfoten”. Det här har fått coachen att kalla fröken för Kajsa och så har han tjatat om ”sluta vanka som en anka”. Suck han är ganska lättroad.