Frökenjakt och många höjdmeter

Coachen kollar så att allt blir rätt inför starten

Vilken dag! Först frökenjakt och sedan drygt nio mil och 1300 höjdmeter. Vem som helst kan tupp av för mindre!

Vuelta Espana, Tour de France… med flera släng er i väggen! Vad är dessa lopp mot en riktig frökenjakt? Ingenting! Det enda som saknas är sändningen på Eurosport med Vacci som kommentator.

Dagens frökenjakt gick uppför Cabanesstigningen – 6,2 km och drygt 350 höjdmeter. Frökens bästa tid ställdes mot coachens tredje bästa tid (de två bästa har han gjort i klunga). Skillnaden räknades ut till 10,36 minuter. Det vill säga så stort försprång fick fröken.

Fröken har startat

Vet ni hur hemskt det är att försöka ta sig uppför ett brant berg och hela tiden känna att coachen är någonstans där bakom? Det är vidrigt! Dessutom växer frökens tävlingshorn ut i sådana här lägen och gör att hon tar i på ett sätt som inte annars finns.

Illamående, hysteriskt skenande puls och en längtan efter att lägga sig på asfalten och vila/avlida är ett bra sätt att beskriva det hela.

Hur det gick? Ja, fröken slog nytt rekord …. Gammal tid 31,31 och ny tid 28,53. Men, det kostade mycket svett, illamående och puls. Coachen hann inte ikapp med andra ord och Fröken vann.

Efter detta tycker man att Fröken borde ha cyklat klart för dagen. Pytt!

Nej, fröken gillar inte detta…

I coachens värld var det nu dags att jaga höjdmeter. Upp, upp och upp var hans tanke. Fröken cyklade med och undrade om det här verkligen är sunt. Först frökenjakt och sedan jagande av höjdmeter. Fröken gillar ju inte ens backar. Och helst inte branta backar.

Slog dock – hör och häpna mitt rekord upp till Urseles, en riktigt mardrömsbacke. Till saken hör att fröken första gången coachen tvingade upp henne där fick ett sammanbrott – och sedan var vi inte så god vänner längre. Men, idag log jag (nästan) när vi svängde in i byn för att fika.

Nu är det slut på Spaniencykling för den här gången. Men, …. vi kommer igen.