Galet blå himmel
På cykelforum diskuteras det mycket fart och längd även för motionscyklister, helst så här i Vätterntider, Det är Sub hit och sub dit. Fröken har ett erkännande! Hon har aldrig cyklat i en Subgrupp – hon har åkt halvvättern (två gånger) och tjejvättern en gång men inte i en Subgrupp.
Coachen bakom fröken…. ny vana?
Tror inte fröken passar i Subgrupper, hon skulle få panik när hon får en av sina dippar mitt under loppet (hon får dem alltid). Då är det inte bara att göra som när coachen ligger före, det vill säga skrika ”Det går för fort – måste vila en stund.”. Coachen som är van vid detta ser då till att fröken får i sig någon äcklig gel och vatten, trampar liiiiite långsammare någon kilometer och sedan är fröken med i matchen igen. Ja, det har funkat när vi trampat Halvvättern på irriterande 5:03.
Coachen – fröken subgrupp???
Fröken har varit värsta nörden när det gäller fart och längd. Men, sedan diskbråcket och krossad armbåge har det blivit allt oviktigare. Nu är fröken glad och tacksam att hon kan cykla 5-6 mil utan att få alltför ont. Givetvis är det skoj att trycka på i medvinden (obs inte i motvinden) men viktigast är känslan cyklingen ger fröken (fysiskt och psykiskt) och att få sitta och ta en riktig cykelfika med trevliga människor.
Fick vänta in coachen och S
Fröken fick den där känslan på dagens runda med coachen när vi träffade på S efter vägen och han hängde på oss till fikat. Det är så cykling ska vara för en medelålders fröken utan ambitioner att delta i något lopp.
Senaste kommentarer