Del ett i examensprovet
Sista cykeldagen i Spanien för den här gången och då var det EXAMEN för fröken. Coachen hade kommit på examensprovet – helt själv. Ja, det är klart oroväckande.
Första delen i provet var backen upp till utsiktsplatsen där fröken klev av och gick i våras. Nu skulle fröken upp utan promenad. Den är inte så lång men lutar GALET mycket. När det är cirka tio meter kvar bönar Fröken: – Hjälp! En liten puff i ryggen hade varit guld värt men det blev ingen. Kom trots det upp.
Fröken krälar på marken….
Väl upp var det fotodags. Coachen pekade nedför en annan väg till utsiktsplatsen (lutar också rejält). Ordern är glasklar… fröken ska åka ned en bit och sedan vända runt och komma upp igen. Gick åt skogen! Fröken la sig ”fint” i backen när hon skulle vända. Svårt att vända runt i den där lutningen….. Det har inte fröken lärt sig.
Var den här bilden värd vurpan?
Trots vurpan fick fröken godkänt på första delen av examensprovet.
Dags för del två…. Fröken ska för första gången på en dag åka över Deserto (vueltabacken) åt båda hållen utan att fika eller vila på toppen. Bara upp och sedan ned från båda hållen. Är det här verkligen något som medelålders cykelfröknar ska utsättas för? Först 7 km upp sedan 8 km ned och så 8 km upp och 7 ned. Åt ena hållet ligger lutningen på några km över 7% (i snitt) och åt andra hållet över 6% på de värsta kilometrarna.
Upp upp upp
Kan meddela att det sved rejält i låren uppför och när sedan coachen tycker att fröken ska trampa i nedförskörningarna när farten kommer under 40 km/timmen då blir det extra jobbigt. Lägg till att det är vidriga serpentiner nedför..
Klarade trots allt även del två av examensprovet.
Har inte fått mitt betyg ännu men nog borde det bli högre än bara godkänt.
Senaste kommentarer