Det sitter i huvudet har varit coachens ständiga kommentar under våra Spanienrundor. Och idag fick han säga det igen! SUCK!
Vi gav oss iväg upp till Cabanes den så kallade fulvägen. Med fulväg menas inte att omgivningarna är trista och tråkiga. Nej, tvärtom, det är mycket vackert. Det fula är asfalten som bitvis inte alls är bra.
Först är det kontrollerbara motlut, men sista biten upp blir det tvärbrant. Fröken har bara gjort den här stigningen en gång tidigare och då fick hon gå på slutet. Gick bra i motluten, fröken orkade bra men sedan kom slutstigningen och de 10-15%. Körde en dryg tredjedel, klev av och gick en bit och sedan upp på cykeln igen. Bättre än förra gången.
Slog personliga rekord så det skrek om det uppför stigningen. Men, coachen har troligen rätt ”Det sitter i frökens huvud”. När pulsen går i topp signalerar frökens hjärna LIVSFARA kliv AV. Verkar som fröken behöver en psykolog.
Rundan fortsatte med härlig cykling och två bergsknallar till. I den första stack coachen iväg efter en traktor. Då kommer en ung kvinna i kapp fröken, och börjar prata på spanska. Den unga kvinna frågade var Jukka höll hus! Turligt nog – för Jukka – fattade fröken att den unga kvinnan var Silvia Tirado fd spansk elitcyklist som Jukka givetvis lärt känna. Efter en stund lämnade hon fröken och försvann i fjärran.
När det är fyra kilometer hem och fröken har cyklat 104 km och tagit drygt 900 höjdmeter händer det som aldrig har hänt för fröken tidigare. Hon kör ner i ett potthål på vägen och lyckas med konststycket att få dubbelpunka. VA! Coachen får cykla hem och hämta bilen och hämta upp fröken. Under tiden sitter fröken och blir utskälld av en spansk hund! Det var som om han ville berätta för fröken hur ”jäkla” klantig hon var.
Blev raka spåret till Rodamon, där vår vän David ruskade på huvudet åt frökens dubbelpunka och coachens asfaltseksem. När vi handlat nya tubdäck med mera skickade han i väg oss med orden ”Don’t break anything more!” Vi får väl se!
Senaste kommentarer