Träff med lilla ettermyran idag (min PT). Hon påstod att hon var lite trött idag, men kan hon göra ett så jobbigt program när hon är trött är jag glad och tacksam att hon inte var pigg.
Det var cirkelträning. Måste, motvilligt, erkänna att jag gillar cirkelträning. Åtta mer eller mindre jobbiga stationer och åtta rep på varje, ingen vila utan köra hela varvet och sedan tvärdö. Efter vila ytterligare två varv med vila mellan. Upplägget är kanon!
MEN, idag var två OMÖJLIGA övningar inlagda. Tror att hon glömmer bort att jag är medelsålders, fröken, klen i armarna och pipig.
Att lyfta kettlebells börjar jag vänja mig vid och de rosa är på gränsen till sympatiska. Däremot att göra armhävningar PÅ två kettlebells och mellan varje armhävning lyfta en blå kettlebell är definitivt överkurs, för medelålders cykelfröknar med klena armar…. Säg så här – det var INGEN vacker syn och på sista varvet var det katastrof! Och på det två tidigare varven var det knappt godkänt.
Det här var dock inte dagens värsting. Dagens VÄRSTING var chins, det vill säga lyfta en ”fritt” hängande fröken uppåt på en stång. Ettermyran hade dock förenklat det hela lite – i alla fall enligt hennes sätt att se på saken – jag fick stå i ett tjockt gummiband som enligt ettermyran i princip skulle få mig att ”sväva” upp. Här svävades det inte det allra minst kan jag meddela. Det vinglades, svettades och peps om att det var omöjligt. FY sjutton! Hur kan man ens komma på en så idiotisk övning?
Under stretchen diskuterade vi eventuell distans på Skandisloppet – vi börjar närma oss ett beslut.
Senaste kommentarer