Gula löv fick Calle åka genom 

Torsdag och ”brittsommar” ja då måste fröken cykla. Men, först skulle ett besök hos sjukgymnasten klaras av. Det var strålande sol både till sjukgymnasten och hem…. Däremot var inte själva besöket så himla strålande. Nej, det var tålamod, trista övningar och försiktighet som gäller fortfarande. Men, tydligen är det INTE onormalt att det tar så här låååååååång tid att återhämta sig från utbuktningar på diskarna i ryggen. Suck! Fröken är tydligen normal…. Undrar om coachen håller med?

Ser ju glad ut trots molnen

 

Fröken pumpade cykeln (utan missöden) och bytte om snabbt som sjutton. Trots det hann det hända något den stunden fröken var inne – det hann komma moln och börja blåsa. Hm!

Och det blev värre, efter 15 minuter i sadeln var hela himlen GRÅ. Det är inte OK. Hur sjutton kan det kallas ”brittsommar” om inte solen skiner? Det är bara att lyssna på alla sommarlåtar så förstår man direkt att sol är det samma som sommar,  exempelvis: ”Sommar, sommar och sol…. eller ”Walking on sunshine…” inte sjutton är det någon som sjunger om moln.

Bara ben och gula strumpor som matchar löven

Trots moln och vind fick fröken till en bra runda för att vara rehab, försiktighet och allt det där trista. För det var härligt att cykla med korta cykelbyxor i oktober, träden var fantastiskt vackra och fröken slog till med 46 km. Det längsta på mycket, mycket länge.