Vi fikade ute – trots vintern….
Idag var det dags att inviga kollegan A i att cykla i Spanien. Isande kall vind från havet gjorde att coachen ändrade dagens rutt så att den inte blev platt som det var tänkt, utan den kom att inkludera ”några” stigningar.
I den första stigningen var det fröken som trodde hon skulle dö. Fick ingen luft – sviter av förkylningen. Men, det släppte… Och när coachen justerat bakbromsen på cykeln så gick det lättare. Ja, rätt gissat den låg i!
A var vid gott mod fastän hon med jämna mellanrum undrade hur långt det var till fikat. Varje gång svarade coachen lite undvikande… Hon har ännu inte lärt sig att INTE låta coachen bestämma väg.
Till slut blev det fika på torget i Vilanova. Spanjorerna tyckte att vi var knäppa som ville sitta ute – det är ju vinter.
Här kommer eftersläntrarna i sista stigningen
Efter fikat var det som om frökens ben och kropp helt plötsligt fått energi. Det gick lätt och blev kul att cykla. A däremot började bli seg, men några stopp vid historiska monument fick henne lite gladare.
Sista stigningen så drog fröken ifrån A och coachen. Fick stanna och vänta in dem före nedförskörningen. Vad hände där?
A var inte helt lycklig utför, litade tydligen inte på att Evo (ja hon fick låna Evo av mig) kunde svänga. Själv fick jag trampa på coachens Cervelo vilket inte kändes helt bekvämt.
Totalt 8 mil idag och nästan 800 höjdmeter. Måste ge A ett högt betyg på hennes premiär. Gissar dock att hon lär sova gott i natt.
Senaste kommentarer