Här satt vi och kikade när vi fikade
Det var väldigt många mil som fröken var tvungen att trampa idag för att få fika. Men, vilket fantastiskt fikaställe det var, Ängslyckans café.
Fröken hade hört om fiket och kollat upp att det var öppet, hon hade gjort sin läxa med andra ord. För att komma dit och det var stängt hade varit hemskt. Troligen en katastrof för fröken och hennes sällskap hade fått det tufft – fröken kan verkligen pipa om hon inte får i sig något på rundan.
OBS fröken drar
Coachen och fröken hämtade upp S vid rondellen vid Storvreta och sedan trampade vi på. För coachen och fröken var det delvis nya vägar.
Härlig miljö vid caféet
Det var tur att S var med, som kände till trakterna lite, för annars är risken stor att fröken och coachen åkt förbi skylten… Ja, om sanningen ska fram åkte vi förbi skylten och S som låg sist i vårt lilla led fick ropa tillbaka oss. Inte så lätt när man ska till ett nytt ställe för första gången.
Här är fröken TRÖTT
Härlig miljö och fantastiskt gott fika gjorde att fröken blev på strålande humör. Men, det var långt hem, det blåste rejält och krafterna tog slut för både fröken och S, lite då och då. Coachen trampade däremot på som om vi hade åkt högst en mil. Kan det ha berott på att fröken drog några gånger?
Fröken kom hem med 91 km på sin Garmin. Det var lääääääääääänge sedan hon trampade så långt och i en sådan värme. Fröken är ingen distanscyklist men överlevde, lite mot alla odds.
Senaste kommentarer