Kollegan A fick ut fröken i skidspåret klockan 10 i morse. Det har töat en del sedan i onsdags så bitvis var spåren ganska isiga vilket fick fröken att göra ett ”litet” knäfall på ett ställe.

A höll sig fogligt bakom fröken i spåret och undrade bara med jämna mellanrum om jag tänkte köra slut på henne. Ha! Hur ska en snigelfröken kunna köra slut på någon i skidspåret?

På sista varvet hände något ”konstigt”. I en slakmota låg en okänd man, i 45 års åldern, 20 meter framför fröken och A. Vad är det för konstigt med det undrar nu säkert någon? LUGN! Det kommer!

Fröken börjar ta in meter efter meter efter meter… Då blir fröken nervös och tänker – ”Något är fel bäst att jag saktar in, kan inte köra om någon uppför.” Precis samma känsla som brukar slå till när fröken någon enstaka gång cyklar om någon uppför.

Fröken saktar nu in lite… men inser till slut att det väl bara att åka om!

Hur sjutton gick detta till? A och fröken spekulerade sedan om mannen kanske var sjuk eller så….. Självförtroendet på topp!

https://www.strava.com/activities/251412069